Äntligen börjar jag så smått bli av med mina frustrationer över att det gått dåligt att träna. De smyger sig tillbaka ibland men just nu har jag taggat ner och försöker verkligen träna tillsammans med Dagny och inte emot henne som det känts på sista tiden.

I morse tränade jag och Jenny på vallen och jag orkade inte släpa med VP-rören så det blev hållfast, varvat med stå, upp, dekk. Ställandena är spontana än så länge men de tar sig. Jag var duktig idag på att varva moment vilket avvärjer frustration hos både mig och Dagny. Pip-problemen som vi hade tidigare är obefintliga nu. De kommer givetvis ibland och det konstiga är att jag i princip inte gjort annat än att undvika att belöna med godis ur fickan (pipen kom då handen, efter klicket, åkte ner i fickan för att fiska upp belöningen) samt att göra det lätt för henne. Det är jätteskönt att de problemen är ur världen! (Måste bara säga till Jenny: -det är lugnt jag ska inte vara för positiv =) Det är bäst att akta sig för det kan dyka upp lika snabbt som det försvann...

Middagen blev dekk, upp, stå varvat i små pass och ibland sa jag upp när vi tränade dekk och vise versa. Ibland gick det bra ibland inte alls. Men jag tror att det är nyttigt, givetvis får det inte bli för ofta så att hon misslyckas men jag hoppas att det bidrar till att Dagny tänker lite mer på vad som kommer ur min mun och inte bara att den fladdrar där under näsan...

Jag trodde att det var löp på gång men det har inte kommit något än och idag var hon slöare än vanligt så vi får väl se vad som händer. På eftermiddagen var jag en sväng på kliniken och ni anar inte hur mycket köttslamsor en bilolycka kan ställa till med!!! Så för att ni ska slippa se det så håll hunden borta från vägen i löst tillstånd!